juni 2013

You are currently browsing the monthly archive for juni 2013.

Tidningsutgivarna och PO, Ola Sigvardsson har offentliggjort sina respektive remissyttranden över min utredning om ett vidgat och förstärkt medieetiskt system.

TUs remissvar på utredningen

PO, Ola Sigvardssons remissvar

 

Tags: , ,

Har medverkat i senaste numret av Juridisk Tidskrift med en genomgång av rättsfallet där utgivaren för Norra Skåne dömdes för brott mot tystnadsplikten av Högsta domstolen. Kan läsas här.

Tags: , ,

Sista numret av Journalisten inför sommaren innehåller ett antal artiklar om bristerna i tillämpningen av offentlighetsprincipen. En av mina två artiklar kan läsas här eller här.

Tags: , ,

Intervju med mig och PO Ola Sigvardsson i Kulturnyheter. Lyssna här eller här.

Tags:

Medverkar i senaste numret av Advokaten med ett tema om meddelarfriheten. Sammanställningar, intervjuer, historik, bakgrund med mera finns att läsa här.

Tags: , , ,

Tiden för att lämna synpunkter på mitt förslag till ett utvidgat och stärkt medieetiskt självsanerande system har nu gått ut.

Först ut är Timbros Medieinstitut som offentliggjort sin syn på min skiss till ett framtida medieetiskt självsanerande system. Yttrande som finns att läsa här eller här. Yttrandet är i positivt till förslagen men anser att de inte går tillräckligt långt när det gäller juridiska personers möjligheter att få upprättelse när de utsatts för en publicitetsskada.

Sim (O), Institutet för Mediestudiers remiss finns att läsa här eller här.

När riksdagens konstitutionsutskott (KU) ska granska statsrådens göranden och låtanden brukar det mötas av respekt, i varje fall formellt. Men när KU ställer frågor till näringsdepartementet blir svaret ”ingen kommentar”. Artikel i Expressen i dag finns att läsa här eller här.

Tags: , ,

På tisdagen beslutade JK som väntat att inte inleda någon förundersökning mot de grundlagsskyddade medier som publicerat uppgifter om den ryska flygövningen under långfredagen. Det gällde bland annat Svenska Dagbladet som avslöjade att svenskt flyg inte gick upp för att markera och SvT som fyllde på med uppgifter om möjliga mål för övningen.

Enligt JK är uppgifterna som publicerats inte av den digniteten att deras avslöjande kan anses innebära men för rikets säkerhet, de är inte tillräckligt betydelsefulla. De medier som publicerat uppgifterna har därmed inte begått något brott. Därmed har heller inte den eller de som lämnat uppgifterna gjort något olagligt. Eftersom utredningen inte indikerar att några allmänna handlingar med sekretessbelagda uppgifter kommit i orätta händer kan heller inte efterforskning av källorna göras av den anledningen.

Meddelarfriheten har därmed dragit det längsta strået. Frågan är vilken längd det är på försvarsminister Karin Enström och försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegrens strån? De bägge har med varierande indignation kritiserat att uppgifterna om den bristande incidentberedskapen blivit allmänt känt även bland svenska folket.

JK:s beslut kan läsas här och artikel i Svenska Dagbladet 2013-06-19 här.

Tags: , ,

Har medverkat i senaste numret av Officerstidningen med en artikel om meddelarfriheten. Kan läsas här.

Tags: ,

SvT:s reporter Carl Andersson har fortsatt sin granskning av den tragiska händelsen vid Hjulstabron. Då två män omkom sedan polisen öppnat bron.

När Carl Andersson begär ut uppgifter från Trafikverkets hastighetskameror kontaktar Trafikverket polisen och undrar om de är intresserade av uppgifterna. Därmed skulle de falla in under förundersökningssekretess och Trafikverket skulle inte behöva lämna ut uppgifterna. Så blir det också vilket framgår av SvT:s inslag som kan ses här eller läsas här.

Det är naturligt och nödvändigt att myndigheter samarbetar för att utreda brott. Men det märkliga i det här fallet är att Trafikverket kontaktar polisen och frågar om de önskar vissa uppgifter som polisen inte efterfrågat först när uppgifterna begärts ut av SvT och med den oförblommade kommentaren att uppgifterna annars blir offentliga.

Trafikverkets chefsjurist säger att det är normalt och helt korrekt att myndigheter gallrar i sina handlingar. Det är sant och inget att säga om. Men gallringar ska ske med största omsorg enligt gällande regler och med en marginal så att inget som bör sparas går förlorat och inte kan återskapas.

Allt som kan tänkas ha betydelse för en förundersökning och en ev. rättegång ska sparas. Den korrespondens som leder fram till att polisen begär in uppgifterna från kamerorna kan tyckas ha ett ringa värde – i dag. Men de är trots allt av den digniteten att de beskriver hur en myndighet hanterat allmänna uppgifter och de kan dessutom få betydelse i andra sammanhang i framtiden. Den tjänsteman på Trafikverket som raderar sin e-post korrespondens med polisen har därför enligt min uppfattning begått ett fel. Frågan bör bli föremål för en prövning av JO.

Det är också intressant i sammanhanget att notera att polisen i Uppsala gör en annan bedömning och har sparat e-breven mellan polisen och Trafikverket.

 

Tags:

Fyra fall där medier fallerat när det gäller att skydda sina källor eller utsatt sina meddelare för risk att avslöjas och ett fall där en utgivare medvetet röjde källan. Läs artikel i SvD, Brännpunkt här eller här.

Tags: , ,

Om regeringen och yttrandefriheten bl.a. vad gäller vad som bör få diskuteras enligt försvarsministern  Läs min artikel i Expressen här eller här

Tags: , ,

Har medverkat på Dagen Juridik i dag med en text som drar vissa paralleller till Sverige under andra världskriget. Finns att läsa här eller här.

Tags: ,

Rätten att med anonymitetskydd lämna uppgifter till massmedier för publicering är grundlagsfäst. Det råder en absolut tystnadsplikt för de som tar emot uppgifterna. Ansvaret ligger helt och hållet på de som på olika sätt bidragit till publiceringen att inga uppgifter lämnas som gör att källan kan identifieras. Det är ett klent för att inte säga ihåligt argument att som Dagens Nyheter förklara att man gjort allt för att anonymisera en källa eller som Ekot att man noga övervägt varje publicering. Det går inte att krypa undan ansvaret eftersom det inte krävs att man medvetet avslöjat källan för att kunna straffas utan även ovarsamhet är straffbar.

Medierna i dag belyser betydelsen av källskydd och tar upp de två nämnda fallen ovan. Du kan lyssna här eller här.

SvD:s reporter Mikael Holmström och jag är överens om det mesta. Men till skillnad mot Holmström menar jag att det kan finnas fall när man inte bara bör utan till och med kan vara skyldig att lämna ut ett dokument med heliga uppgifter. Det kan gälla om en myndighet vidtar åtgärder som hotar enskildas säkerhet eller ett starkt allmän intresse. Det finns också tillfällen när en reporter inte bara kan bli skyldig att lämna ut namnet på en källa utan också bör göra det.

Men i den så kallade Saudiaffären och DN:s reportage om en gömd flykting utan uppehållstillstånd finns inga sådana skäl. Vad gäller Saudi-affären finns min artikel i Expressen att läsa här. För att förtydliga vad som sades i Medierna vill jag bara åter poängtera att Ekots ovarsamma publicering ledde till att JK kunde nå så långt i sin utredning att en person delgavs skälig misstanke om brott mot tystnadsplikten. En annan förundersökning som gällde en källa i samma affär lade så gott som omgående ned eftersom antalet personer som kunnat lämna uppgiften var så många att vidare undersökning inte hade varit meningsfull.

Uppgifterna om hur DN lämnat uppgifter om den enskilde har klara paralleller till Göteborgs Posten oförsiktiga publicering som ledde till att en kvinna som lovats anonymitet kunde kännas igen. Där precis som i DN fallet handlar det om en kombination av en bild och uppgifter i texten. I GP fallet står en fotograf, en reporter och en nattchef åtalade för brott mot tystnadsplikten. DN fallet kan mycket väl leda till att JK inleder en förundersökning mot fotografen och reportern samt eventuellt andra på DN som aktivt bidragit till att källan kunnat identifieras. Min personliga uppfattning är att samhället genom JK inte ska lägga fingrarna emellan utan beivra sådana brott mot anonymitetsskyddet. Ekot får väl sägas klara sig undan med blotta förskräckelsen för att inte dra på sig JK:s uppmärksamhet för publiceringen av dokumenten med hemliga uppgifter. Hade JK fått fram bevis som fällt källan hade det kunnat resultera i att JK därefter inlett en förundersökning mot Ekot. Det kan låta absurt men det hade inte bara varit möjligt utan också logiskt och önskvärt.

Tags: , , , ,