Om regeringen och yttrandefriheten bl.a. vad gäller vad som bör få diskuteras enligt försvarsministern Läs min artikel i Expressen här eller här
Rätten att med anonymitetsskydd lämna uppgifter till massmedier för publicering är grundlagsfäst. Det råder en absolut tystnadsplikt för de som tar emot uppgifterna. Ansvaret ligger helt och hållet på de som på olika sätt bidragit till publiceringen att inga uppgifter lämnas som gör att källan kan identifieras. Det är ett klent för att inte säga ihåligt argument att som Dagens Nyheter förklara att man gjort allt för att anonymisera en källa eller som Ekot att man noga övervägt varje publicering . Det går inte att krypa undan ansvaret eftersom det inte krävs att man medvetet avslöjat källan för att kunna straffas utan även ovarsamhet är straffbar.
Medierna i dag belyser betydelsen av källskydd och tar upp de två nämnda fallen ovan. Du kan lyssna här eller här.
SvD:s reporter Mikael Holmström och jag är överens om det mesta. Men till skillnad mot Holmström menar jag att det kan finnas fall när man inte bara bör utan till och med kan vara skyldig att lämna ut ett dokument med heliga uppgifter. Det kan gälla om en myndighet vidtar åtgärder som hotar enskildas säkerhet eller ett starkt allmän intresse. Det finns också tillfällen när en reporter inte bara kan bli skyldig att lämna ut namnet på en källa utan också bör göra det.
Men i den så kallade Saudiaffären och DN:s reportage om en gömd flykting utan uppehållstillstånd finns inga sådana skäl. Vad gäller Saudi-affären finns min artikel i Expressen att läsa här. För att förtydliga vad som sades i Medierna vill jag bara åter poängtera att Ekots ovarsamma publicering ledde till att JK kunde nå så långt i sin utredning att en person delgavs skälig misstanke om brott mot tystnadsplikten. En annan förundersökning som gällde en källa i samma affär lade så gott som omgående ned eftersom antalet personer som kunnat lämna uppgiften var så många att vidare undersökning inte hade varit meningsfull.
Uppgifterna om hur DN lämnat uppgifter om den enskilde har klara paralleller till Göteborgs Posten oförsiktiga publicering som ledde till att en kvinna som lovats anonymitet kunde kännas igen. Där precis som i DN fallet handlar det om en kombination av en bild och uppgifter i texten. I GP fallet står en fotograf, en reporter och en nattchef åtalade för brott mot tystnadsplikten. DN fallet kan mycket väl leda till att JK inleder en förundersökning mot fotografen och reportern samt eventuellt andra på DN som aktivt bidragit till att källan kunnat identifieras. Min personliga uppfattning är att samhället genom JK inte ska lägga fingrarna emellan utan beivra sådana brott mot anonymitetsskyddet. Ekot får väl sägas klara sig undan med blotta förskräckelsen för att inte dra på sig JK:s uppmärksamhet för publiceringen av dokumenten med hemliga uppgifter. Hade JK fått fram bevis som fällt källan hade det kunnat resultera i att JK därefter inlett en förundersökning mot Ekot. Det kan låta absurt men det hade inte bara varit möjligt utan också logiskt och önskvärt.
Tags: anonymitetsrätt, DN, Ekot, källskydd, Saudiaffären
Införandet av en prövning av journalisters yrkesetik, arbetsmetoder och uppträdande, i ett medieetiskt system är en mycket komplicerad fråga. Det reser frågor om rättssäkerhet och trovärdighet. Vem ska hållas ansvarig, hur ska övertramp provas i sak, ska det vara möjligt för en reporter att dra sig undan en prövning, hur ska gränsen till vad som ska bedömas av de rättsvårdande instanserna ske är några av frågorna. Arbetssätten är också en arbetsgivarfråga där synen på vilka metoder som får användas varierar starkt . Fler invändningar finns i min utredning. Den kan läsas i utdrag här. I samma pdf-fil finns också de gällande yrkesetiska reglerna.
Dagens prövning av yrkesetiken saknar trovärdighet. De som anmäler en journalist för att denne vid anskaffande av uppgifter brutit mot reglerna kan inte vara säker på att frågan överhuvudtaget blir prövad. Är journalisten inte medlem i Journalistförbundet faller anmälan och vill journalisten inte medverka blir det ingen prövning.
Journalistförbundet föreslår nu att prövning om övertramp ska föras över från deras egen yrkesetiska nämnd till en medieetisk nämnd, Mediernas etiska nämnd (MEN). Läs om förslaget här. Journalistförbundet vill däremot behålla rätten att utforma reglerna i varje fall under en övergångsperiod
. Den enda ändringen i sak förbundet föreslår vid en överflyttning av regelverket och dagens prövning är att alla journalister ska kunna prövas, inte bara medlemmar i Journalistförbundet. Genast inställer sig ytterligare ett problem, nämligen att avgränsa och definiera vem som är journalist.
Ska medierna behålla och utveckla den trovärdighet som dagens pressetiska prövning trots allt har får det inte tillföras moment som innehåller kryphål eller bestå av ett regelverk som inte samtliga huvudmän står bakom. Har man en trovärdig verksamhet och tillför en prövning som inte är det misskrediterar det hela verksamheten. Införande av en yrkesetisk prövningen enligt dagens ordning skulle hota den medieetiska prövningen av publiceringar. Därmed inte sagt att delar av yrkesetiken på sikt bör prövas av en medieetisk nämnd. Men det kräver noggranna överväganden.
Enligt min uppfattning är frågan om att få till en medieetiska prövning som omfattar alla medier tillräckligt komplicerad i sig. Vad som hända med yrkesetiken och hur den ska prövas bör läggas åt sidan för att få fokus på prövningen av publiceringar.
Tags: journalistförbundet, medieetik, yrkesetik
Så har diskussionen tagit fart om det framtida medieetiska systemet. I tisdags tog Timbro medieinstitut initiativet till en debatt mellan mig, Kerstin Brunnberg och Mårten Schultz. Läs här eller här och titta/lyssna här eller här.
Dagen innan publicerade Expressens chefredaktör Thomas Mattsson ett inlägg på sin blogg. Läs här eller här.
Samma dag som Timbro-debatten publicerade Journalistförbundet sin egen utredning om det framtida medieetiska systemet. Det finns att ta del av här. Jag kommer att kommentera det i ett kommande blogginlägg.
Professorn i straffrätt Mårten Schultz hade en något mindre styv tuppkam än vanligt i frågan. Tidigare har han skåpat ut den självsanerande verksamheten men nu låter det mest som att han tycker att den trots allt kan få finnas och anade jag trots allt inte att han ändå tycker att den fyller en viss funktion.
Thomas Mattsson som är starkt för en samordnad medieetisk prövning framför på sin blogg vissa invändningar mot mina förslag. Hans frågor är värda att beakta. Thomas Mattsson befarar att mitt förslag att alla och inte bara direkt berörda ska kunna anmäla överträdelser av publicitetsreglerna ska leda till att medierna får fler anmälningar att hantera och får svårt att hinna med. Min avsikt med förslaget är att stärka tilltron till det medieetiska systemet genom att låta alla kunna anmäla till allmänhetens medieombudsman (MO). En sådan ordning innebär att det blir möjligt, i varje fall på sikt, att pröva bestämmelserna i publicitetsreglerna om saklighet och allsidighet som i dag sällan kommer upp till bedömning. För att det ska ske i dag krävs att en enskild lider publicitetsskada men inte när t.ex. osakligheten drabbar en grupp personer eller ett allmänt intresse. Ett nog så allvarligt övertramp.
Det är enligt min uppfattning inte bara önskvärt utan också nödvändigt att de ”slumrande” reglerna om saklighet och allsidighet aktiveras. Det kommer med visshet att öka antalet anmälningar radikalt, från 300 till kanske 2 000 per år. Många av dem kommer att vara okynnesanmälningar men dessa ska MO avvisa och de kommer medierna aldrig att behöva befatta sig med och inte ens få kännedom om. Så sker också redan i dag genom att PO avskriver merparten av anmälningarna Antalet anmälningar där tidningarna tvingas svara för sin publicering uppgår i dag till drygt 40 per år. Det kommer sannolikt att bli fler med en allmän rätt att anmäla. Hur många är omöjligt att säga men sannolikt ingen gigantisk ökningen och det är ett pris som medierna måste vara beredda att betala för att stärka systemet.
Det har i debatten också framförts att mitt förslag skulle innebära att det blir omöjligt att bedriva en kampanj- och opinionsjournalistik. Det är en villfarelse. Jag föreslår inte någon ny bestämmelse i publicitetsreglerna som skulle omöjliggöra detta. Däremot vill jag att kravet på saklighet och allsidighet även i fortsättningen ska gälla för alla publiceringar som inte utgör kommentarer i form av krönikor och ledarkommentarer.
Timbros medieinstitutet arrangerar den 28 maj ett lunchseminarium om mitt förslag att utvidga och stärka det medieetiska systemet. Information och anmälan här
Tags: medieetik
På Guantanamo sitter 166 personer frihetsberövade. De får inte veta vad de anklagas för och omkring 100 av dem hungerstrejkar för få president Obama att infria sitt löfte att stänga fånglägret. Här i Sverige finns det dessvärre personer som trots allt anser att Mehdi Ghezali som släppts från lägret är misstänkt terrorist. Moderaternas partisekreterare har Kent Persson har uttryckt sig insinuant. Han har rensat sin blogg från uttalandet men att ta bort ett yttrande är inte det samma som att ta tillbaka det.
Har skrivit en artikel i Expressen i dag och att sanningen har gott minne men att internets verkar vara evigt. Debattinlägget på kultursidan kan läsas här eller här.
I dag har statsminister Fredrik Reinfeldt svarat på frågor i konstitutionsutskottet (KU). Bland annat om hur regeringskansliet lever upp till grundlagens krav vad gäller tillgången till allmänna handlingar, läs uppgifter.
Inför dagens utfrågning publicerade SvD Brännpunkt en artikel av mig.
Ekots utgivare, Anne Lagercrantz, har svarat på min artikel om Ekots oförmåga att maska hemliga dokument. Ekochefens svar och min slutreplik eller läs här Ekochefens svar och slutrepliken.
Tags: Ekot, källskydd, Saudiaffären
Mats Olin på Timbros medieinstitut har intervjuat mig om det framtida medieetiska systemet. Intervjun kan läsas här eller här. Min utredningen om ett utvidgat och stärkt självsanerande system för alla medier är nu ute på remiss. Det är öppet för var och en att lämna synpunkter till Utgivarna som beställt utredningen.
Regeringskansliet kritiseras nu återigen av JO. Därtill har näringsdepartementet agerat minst sagt märkligt och felaktigt. Har skrivit en kolumn i Borås Tidning som kan läsas här eller här.
Tags: Lööf, regeringskansliet
Jag skriver i dag i Expressen, Sidan 4, om tre frågor som väckts vid läsning av en nedlagd förundersökning. Det gäller misstankarna om brott mot tystnadsplikten i den s.k. Saudiaffären.
1. Vad krävs av medierna vid hanteringen av hemliga uppgifter och dokument? Minsta lilla felsteg eller misstag kan underlätta för myndigheterna att ringa in en källa.
2. Hur har regeringen och FOI (Försvarets forskningsinstitut) hanterat sekretessfrågorna? Hur stämmer överenskommelserna som ingåtts med offentlighets- och sekretesslagstiftningen? Hur får svenska myndigheter använda begrepp som ”secret” som FOI använder i sin sekretesstämpel? Har FOI ingått något sekretessavtal med saudierna och hur se det i så fall ut?
3. Hur långt får en åklagare gå vid maskningen av en nedlagd förundersökning? Det ska vara möjligt för enskilda att se vilka grunder ett sådant beslut fattas på. I det här fallet anser jag att JK gått för långt vid maskningen.
Tags: FOI, JK, Saudiaffären
Den danska tidningen Information och andra medier i Danmark har uppmärksammat och kritiserat den långa tid det tar för myndigheterna att lämna ut handlingar. I en artikel uppmärksammas bland annat svenska JO:s principuttalanden om vad som ska gälla för svenska myndigheter. Artiklarna i Information når du här och här.
Tags: danmark, utlämnande
Jag har läst åtskilliga JO beslut som kritiserar myndigheter för att de inte lever upp till bokstaven och andan i offentlighetsprincipen. Det handlar om bristande service och inte minst att myndigheterna struntar i kravet på en skyndsam handläggning. Men två JO beslut från slutet av mars mäler ut sig på flera sätt. Besluten som gäller regeringskansliet riktar inte bara kritik mot enskilda fall utan blottlägger också strukturella brister. Hans-Gunnar Axberger som lämnat sin post som JO talar om ”grova åsidosättanden” av kravet på skyndsamhet. JO besluten andas också en återhållen vrede, ilska, mot regeringskansliets sätt att hanterat kritiken. Läser man mellan raderna är JO för att uttrycka det på ren svenska förbannad på att regeringskansliet för att myndigheten tar lätt på kritiken och inte anser sig ha gjort något fel. Jag fick tillfälle att kommentera JO besluten i Studio Ett i fredags, lyssna här. JO besluten finns här och här.
Jag har tidigare skrivit om hur utrikesminister Carl Bildt skyllt ifrån sig bristerna som gäller UD på förvaltningsavdelningen. Nu är det Annie Lööf som slirar runt och letar syndabockar för att hon vilselett KU.
Det är få medier som uppmärksammat JO besluten. Inte ens de medier som själva drabbats har gett dem den uppmärksamhet de förtjänar. Däremot har bl.a. Dagens Juridik varit på alerten, läs Stefan Wahlbergs artikel här.
Tags: JO, KU, regeringskanliset, skyndsamhet
Har skrivit i Journalisten om mediernas olika förutsättningar och gemensamma intressen samt behovet av ”husfrid”. Läs här eller här.
Tags: pressetik, public service