Jag har läst åtskilliga JO beslut som kritiserar myndigheter för att de inte lever upp till bokstaven och andan i offentlighetsprincipen. Det handlar om bristande service och inte minst att myndigheterna struntar i kravet på en skyndsam handläggning. Men två JO beslut från slutet av mars mäler ut sig på flera sätt. Besluten som gäller regeringskansliet riktar inte bara kritik mot enskilda fall utan blottlägger också strukturella brister. Hans-Gunnar Axberger som lämnat sin post som JO talar om ”grova åsidosättanden” av kravet på skyndsamhet. JO besluten andas också en återhållen vrede, ilska, mot regeringskansliets sätt att hanterat kritiken. Läser man mellan raderna är JO för att uttrycka det på ren svenska förbannad på att regeringskansliet för att myndigheten tar lätt på kritiken och inte anser sig ha gjort något fel. Jag fick tillfälle att kommentera JO besluten i Studio Ett i fredags, lyssna här. JO besluten finns här och här.
Jag har tidigare skrivit om hur utrikesminister Carl Bildt skyllt ifrån sig bristerna som gäller UD på förvaltningsavdelningen. Nu är det Annie Lööf som slirar runt och letar syndabockar för att hon vilselett KU.
Det är få medier som uppmärksammat JO besluten. Inte ens de medier som själva drabbats har gett dem den uppmärksamhet de förtjänar. Däremot har bl.a. Dagens Juridik varit på alerten, läs Stefan Wahlbergs artikel här.