november 2012

You are currently browsing the monthly archive for november 2012.

Att försvarsdepartementet satt hemligstämpel på bl.a. en promemoria som sänts till riksdagens konstitutionsutskott (KU) är betecknande. Det finns inget i promemorian som motiverar en sekretessmarkering enligt offentlighets och sekretesslagens 15 kap. 1 § (utrikessekretess). Det blir bara ytterligare ett exempel på hur slentrianmässigt man tillämpar sekretessreglerna.

KU har hävt hemligstämpeln på promemorian. KU häver också sekretessen på ett antal andra dokument som försvarsdepartementet överlämnat. Därmed blir det uppenbart att den bilaga som FOI sände till departementet är identisk, så när som på en halv mening, med den ”arbetshandling” som upprättades på departementet. Bilagan diariefördes aldrig men däremot arbetshandlingen som därmed blev en allmän handling och en f.d. arbetshandling. Rena bondfångeriet. Läs min debattartikel i Journalisten här eller här.

Turerna är inte helt lätta att hänga med i och nya frågetecken inställer sig. Fortsättning lär följa.

Regionråden i Skåne tog inte en begäran att få del av deras SMS på allvar. Kammarrätten i Göteborg gav dem bakläxa. Det var Sydsvenskan som begärde ut rådens SMS trafik. Läs här.

Det spelar ingen roll i vilken form ett meddelande når en tjänsteman eller politiker. Det må som stentavlor, ett handskrivet brev eller SMS. Det avgörande är om innehållet berör mottagaren i hans eller hennes egenskap av innehavare av en viss befattning vid myndigheten. Här ett TT telegram där jag försöker bena ut frågeställningen kan också läsas här.

Frågeställnngen är allt annat än ny. SKL refererar två domar på sin webbplats här eller läs referatet här.

Stefan Wahlberg har skrivit en intressant ledare i Dagens Juridik. Finns att läsa här och här.

Han vänder delvis på steken och skriver om Kungens immunitet. Och visst är det så att Kungen inte kan åtalas utom möjligtvis med undantag för folkmord. Men däremot finns vad jag förstår inget som hindrar en enskild att väcka talan och kräva skadestånd av Kungen.

Stefan Wahlberg lämnar också en intressant uppgift. Han har gått tillbaka till den upplaga av Brottsbalkskommentaren som han läste som student. Den är författad av Madeleine Leijonhufvud som då bar efternamnet Löfmarck. Enligt Wahlberg var både bestämmelsen i BrB 18:8 och ordalydelsen i kommentaren desamma som i dag: ”Enskild åtalsrätt berörs inte av stadgandet” (dvs stadgandet om högmålsbrott). Det är den meningen Madeleine Leijonhufvud nu söker fjärmar sig ifrån och avser att ta bort. Men formuleringen är uppenbarligen allt annat än ny för henne även om hon vill ge sken av något annat i sitt inlägg.

Diskussionen mellan mig och professor emerita Madeleine Leijonhufvud har gått ytterligare ett varv. Först i Svenska Dagbladet och sedan även i Dagens Juridik.

Leijonhuvud skrev i Dagens Juridik den 20 november. Läs hennes inlägg här eller här. Samt inlägget i SvD som finns med i brännpunktsredaktörens blogg här och här

Och mina svar som publicerades i dag kan läsas här eller här.

Jag har blivit invald i Journalistförbundets yttrandefrihetsgrupp. Ett hedersuppdrag där jag hoppas kunna bidra till att stärka yttrande-och tryckfriheten. Nu under hösten är en av de viktigare uppgifter för gruppen att initiera utbildning och sprida kunskap om källskydd och meddelarfrihet. Läs här.

Efter att ett antal läkare och sjuksköterskor i Sydsvenska Dagbladet uttryck oro för kvaliten på cancersjukvården i Skåne reagerade deras chef. Enligt undertecknarna hotade chefen med repressalier. Läs här eller här.

Nu börjar det kastas lite ljus över e-brevet med bilagan som sändes till försvarsdepartementet från FOI.

Till Dagens Nyheter säger försvarsministerns pressekreterare Henrik Hedberg i dag att ”Det har begåtts ett fel av en enskild opolitisk tjänsteman som inte diariefört den inkomna handlingen.”

Även om handlingen inte diariefördes förvarades den uppenbarligen på departementet till 2010. Då har den enligt uppgift på regeringens webbplats (se gårdagens blogginlägg) gallrats. Med gallring menas enligt lagtexten att en handling ska förstöras så att den inte går att återskapa den. Den ska helt enkelt köras i papperstuggen tillsammans med ev. kopior på myndigheten. Men innan det aktuella e-brevet med sin bilaga gallrades på departementet skrevs bilagan av. Enligt ordföranden i konstitutionsutskottet, Peter Eriksson, är en av de handlingar KU fått identisk med bilagan till e-brevet så när som på att en bisats tagits bort. Enligt Peter Eriksson är den handling KU fått klassad som arbetsmaterial och hemligstämplad. Departementet däremot hävdar att den nya handlingen diarieförts och hemligsstämplats. Om man diarieför en arbetshandling blir den en allmän handling. En handling kan vad jag begriper inte vara både ock. KU har tydligen fått en beskrivning av handlingens status medan regeringen hävdar en annan klassificering på sin webbplats.

Det kan framstå som hårklyveri att diskutera statusen på handlingen. Men det är avgörande för hur den insyn som lagstiftaren bestämt ska gälla ska kunna förverkligas. Utan att ha facit över vad som skett framstår som allvarligt och bekymmersamt om försvarsdepartementet börjar konvertera inkomna handlingar till arbetshandlingar och sedan gallrar den ursprungliga handlingen. Reportrarna på Ekot som begärde ut e-brevet med bilagan fick till svar att handlingen inte finns på departementet. Det var uppenbarligen sant eftersom den gallrats men en gallring borde finnas dokumenterad.

Att hävda att en handling inte finns och inte upplysa om att den gallrats samtidigt som uppgifterna finns överförda till en arbetshandling kan inte ses som något annat än ett sätt att kringgå offentlighetsprincipen. Någon gallring har ju i verklig mening inte skett utan istället har uppgifterna förts vidare men degraderats till arbetsmaterial. Därmed blir det inte möjlig att begära att få ta del av den.

Pressekreterarens uttalanden samt min kommentar i DN finns att läsa här.

Det är inte lätt att bena ut vad som hände med ett e-brev och dess bilaga när det anlände från FOI till försvarsdepartementet.

Dagens Eko hävdar att e-brevet diariefördes men togs bort ur registret och sedan inte går att återfinna. Det framstår som rena mörkläggningsoperationen från departementet. Ett sådant agerande går inte att betrakta som annat än tjänstefel. Läs Ekots rapportering här.

Enligt andra uppgifter diariefördes inte e-brevet ett agerande jag kommenterade i Svenska Dagbladet. Läs här.

Senare under dagen gav regeringen sin version. Enligt den ankom brevet och bilagan till regeringskansliet men diariefördes aldrig och har därmed heller inte plockats bort ur diariet. Regeringens version finns här.

Enligt ordföranden i konstitutionsutskottet, Peter Eriksson (MP) har KU fått beskedet att det inkomna e-brevet och bilagan gallrades under 2010. Den förvandlades enligt Eriksson till en arbetshandling som med sekretessmarkering sändes till riksdagens konstitutionsutskott för några månader sedan. Regeringen hävdar däremot att den nya handlingen som i stort sett är identisk med bilagan till e-brevet diarieförts men hemligstämplats. Hör Eriksson på länken ”Samtal med Peter Eriksson och Nils Funcke” som nås här.

1) Handlingar som kommer in till en myndighet ska hållas så ordnade att det klart framgår att de är inkomna och därmed allmänna. Det kan ske genom registrering. Innehåller handlingen sekretesskyddade uppgifter ska handlingen diarieföras.

2) Allmänna handlingar får gallras hos myndigheterna men det ska framgå att så skett av en tjänsteanteckning. Att också ta bort registeringen av handlingen ur diariet eller registret är inte acceptabelt.

3) Att konvertera en inkommen handling till en arbetshandling framstår som tjänstefel. Det innebär i realiteten att en allmän handling förstörs. Det finns myndighetspersoner som fällts för tjänstefel för att de förstört allmänna handlingar.

Det behövs en kartläggning av e-brevet och bilagans öde och behandling på sin väg från det att handlingen upprättades på FOI till det att den i konverterad och hemligstämplad form når KU. En uppgift för KU men kanske också för JO?

Jag har skrivit en mer principiellt hållen artikel om allmänna handlingar på SVT:s Debattsida. Kan läsas här här och här.

I dag ytterligare en omgång i debatten om kungafamiljens rätt att väcka enskilt åtal för förtal. Kungen och hans familj har på flera sätt getts ut i den offentliga debatten. Det är bra med det följer att man får ta rejäla motargument och törnar. Möjligheten att få rätt gäller även medlemmar av kungafamiljen.

Läs min slutreplik till Madeleine Leijonhufvud i Svenska Dagbladet här och här.

Professor emerita Madeleine Leijonhufvud svarar i dag på min brännpunktare i Svenska Dagbladet i lördags. Hon framhärdar i att de kungliga är rättslösa och inte kan väcka enskilt åtal för förtal. Ni kan läsa hennes artikel här och här.

Jag tumlar runt med professorn även på Journalistens webbplats. Här kan du följa denna holmgång.

För dagen vilar jag på hanen men återkommer. Lovar.

Artikel på i dagens Svenska Dagbladet om den konstnärliga friheten och yttrandefriheten. Kan läsas här eller här.

Det är synd och en synd att skaparna av Call girl låter filmens statsministern krypa i säng med en minderårig. Det borde ju ha varit justitieministern! Det är ingen tvekan om att filmens huvudpersoner är ”figuranter” för Lennart Geijer, Olof Palme, Ebbe Karlsson, Carl Persson etc. Här i en uppdiktad historia med verklighetsbakgrund. Call girl har satt fart på diskussionen men kanske inte den debatt som filmskaparna ville ha. I vart fall inledningsvis har det blivit en diskussion om huruvida Olof Palme blivit utsatt för förtal eller inte. Det är synd. Det hade varit mer givande med en diskussion om prostitution, socialtjänstens arbetssätt och inte minst Olof Palmes försöka att mörklägga justitiemininsterns sexköp. Med hjälp av Ebbe Karlsson (justitieministernas pressekreterare) drog Olof Palme igång och dirigerade den berömda dementimaskinen. De fick DN att förnedra sig men solkade samtidigt ned sitt eget eftermäle. Olof Palme agerade lömskt och slugt. Det var närmast skurmässigt men inte kriminellt.

Har medverkat i senaste numret av Axess (6/2012) med en artikel om allas vår rätt att kunna lära av historien även om vi inte verkar göra det. Läs artikeln här  Prenumerera på Axess gör du här. Axess webbplats når du via denna länk.

På Publicistklubben (PK) diskuterades på oktoberträffen den nya hovjournalistiken. Bland annat mot bakgrund av den s.k. pizzabilden på Kungen och Camilla Henemark samt Drottningen som frenetisk skurar på ett hakkors. Under debatten hävdade Madeleine Leijonhufvud att medlemmar i den kungliga familjen är rättslösa. Jag har skrivit ett debattinlägg i Journalisten som finns att läsa här eller här under rubriken Lagboken som kalejdoskop.

Just nu sitter medieföretag, domstolar, myndigheter etc. och formulerar sina yttranden över Publice serviceutredningen. Här är min ”remiss” publicerad i Journalisten och här.

I måndags kväll var jag inbjuden till Publicistklubben i Stockholm för att ge några funderingar kring integriteten och medieetiken. Du kan se intervjun här eller här.

Via samma länk kan du också ta del av debatten om hovjournalistiken.