juni 2012

You are currently browsing the monthly archive for juni 2012.

På Brännpunkt i dagens SvD berättar justitieminister Beatrice Ask (M) att regeringen ska tillsätta en utredning för att ge även anställda inom privat verksamheter som finansieras med offentliga medel meddelarskydd. Rimligen ska det väl även inkludera att offentlighetsprincipen utökas även till denna verksamhet.

Det var på tiden.

Återstår nu att läsa direktiven för att granska intentionerna. Det finns en antydan till begränsningar och reservationer i det justitieminister skriver.

Jag kommenterade utredningen som hastigast i Ekot i Sveriges radio lyssna här.

I april i år skrev jag en artikel på just Brännpunkt i frågan läs här. En artikel som konstitutionsutskottets ordförande Peter Eriksson (MP) följde upp läs här.

Det har blivit vanligare att etablerade medier helt överlåter eller kompletterar sin egen kontroll av s.k. omodererade kommentarfält på sina webbplatser med extern hjälp. Det handlar alltså om de delar av webbplatserna där användarna kan skriva direkt utan att kommentaren granskas av någon på redaktionen för publiceringen.

Som jag ser det ligger det en fara i att den etiska diskussionen hamnar utanför redaktionen. Det juridiska ansvaret däremot, främst enligt lagen om elektroniska anslagstavlor, kan man inte avhända sig. Men det som riskerar att försvinna eller i vart fall tunnas ut är den egna kompetensen och vaksamheten vad gäller att bedöma vad som är brottsligt respektive oetiskt. Men, säger vän av ordning, besluten vad gäller vilken nivå som inläggen ska ha samt vad som ska tas bort permanent ligger kvar på redaktionen. Visst är det så och visst sitter etiken djupt i väggarna på många redaktioner men frågan är vad som händer på sikt när externa företag tar hand om den praktska kontrollen, för det är ur denna praktiska verklighet som erfarenheten växter fram och det skapas en känsla för vad som är etiskt försvarbart.

Feministiskt Perspektiv har funderat kring frågeställningarna och skrivit artiklar i frågan intervju i Feministiskt Perspektiv

På kultursidorna i dagens Expressen har jag ännu en artikel om HD:s halsbrytande resonemang om begreppen konst och verklighetstrogen. läs här eller här

Advokasamfundes generalsekreterare, Anne Ramberg, skriver rakt och bra i senaste numret av Advokaten om hur rättssäkerheten satts på undantaget för ”kriget” mot terror. Det är en fullständigt absurd situation att USA:s president och överbefälhavare beordrar mord på landets egna medborgare, därtill på andra länders territorium.

Anne Rambergs artikel finns att läsa här Advokaten 2012-5 ramberg

Själv har jag skrivit otaliga gånger om terrorkrigets följder sedan det inleddes. Inte minst under min tid på DN:s ledaravdelning 2004. Här en artikel ur Borås-Tidning kadaffi o statsmord 20111022

Högsta domstolens utslag i det s.k. Mangafallet är naturligtvis något glädjas över. Främst för att den åtalade seriespecialisten, Simon Lundström, friades men också för att domstolen uppmärksammar och tillmäter vår förnämsta grundlag, regeringsformen, betydelse.
Det låter kanske något bissart men det hade varit bättre om HD sagt att det varit möjligt att fälla Lundströms för innehavet av den 39:e bilden med hänvisning till svenska lag. De övriga 38 bilderna han fälldes för i hovsrätten anser justieråden inte ha varit tillräckligt verklighetstrogna. Hade HD konstaterat att den svenska lagen räckt för en fällande dom vad gäller den 39:e bilden hade HD blivit tvungna att pröva målet mot Europakonventionen och Europadomstolens tolkning av artikeln om yttrandefrihet. Det hade varit intressant att få det svenska innehavsförbudet prövat mot Europakonventionen. Eventuellt hade det lett till att han friats och att den svenska bestämmelsen som förbjuder innehav av teckningar överhuvdtaget, verklighetstrogna eller inte, förklarats ogiltig. Nu får vi nöja oss med en halvmesyr som förklarar att lagen behöver finjusteras men inte omprövas i grunden.

Jag har skrivit en artikel i Journalisten om domen läs här eller här

 

En av de mest effektiva metoderna att tysta medarbetare som lämnar uppgifter till medierna är att utsätta dem för repressalier. Det behöver inte vara frågan om t.ex. avsked utan sker nog oftast mer diskret. För chefer vid myndigheter och andra allmänna organ är det straffbart att t.ex. omplacera den som uttalat sig i medierna eller lämnat uppgifter för publicering. Men sedan finns en fallande skala av det som är olämpligt men inte straffbart.

Lagmannen vid Göteborgs Tingsrätt, Stefan Strömberg, klarade denna balansgång raffinerat. Han begick inget straffbart men uttryckte sig direkt olämpligt till en rådman som uttalat kritik mot tingsrättens sätt att arbeta. Kritik mot en skild får till följd att andra drar sig för att yttra sig. Det sprids en tystnadskultur. Jag har beskrivit fallet i Mediavärlden och där även uppmärksammat hur en skrivelse från Rikspolischefen kritisera en enskild polis läs här eller här

Men det finns exempel på myndighetschefer som inte vet vem som läckt uppgifterna eller kanske drar sig för att kritisera en enskild. Då väljer de att utforma en allmän anmodan om rättning i ledet, oftast inlindat. Så gjorde Läkemedelsverkets generaldirektör Christina Åkerman. UNT har uppmärksammat fallet och även lagt ut en länk till en film från ett personalmöte där Åkerman uttrycker sitt ogillande att uppgifter läcker till media, läs här eller här . UNT har också publicerat ett utdrag ur filmen se den här

Även Svenska Dagbladet har uppmärksammat generaldirektörens uttalande läs här

Var går gränsen för polisens rätt att med hjälp av provokationer bevisa brott? JO har prövat en systematisk provokation mot en person som misstänktes för mordbrand. Personen var skyldig men var de metoder som användes försvarliga och förenliga med rättstatens regler? JO är tveksam och efterlyser klarare regler. Polisen har en läxa att göra men även riksdagen. Det som inte är reglerat kommer att användas oreglerigt. Ger vi polisen en batong utan instruktioner och förhållningsorder kommer den att användas på alla upptänkliga och betänkliga sätt.

Det finns också fall där poliser provocerat fram brott och där varesig den åtalade, åklagaren, försvarsadvokaten eller domstolen fått fakta på bordet. Polisen begick ett brott för att bekämpa ett brott som inte begåtts om polisen inte begått brott. Slutresultatet blev att de dömda frikändes och nu sannolikt kan vänta sig ett hyfsat skadestånd från staten.

Har skrivit en kolumn i Borås Tidning om frågeställningarna polismetoder i bt 20120601

Medierna har uppmärksammat hur UD inte lever upp till offentlighetsprincipen. Otillständigt långa handläggningstider och ett diarie som enligt Medierna mörkas. Jag är inte överraskad. Egna erfarenheter från UD och även Statsrådsberedningen förskräcker. Det är beklagligt att myndigheterna inte ser offentlighetsprincipen som en tillgång utan något som mest är till besvär.

Departementschefen, utrikesminister Carl Bildt, borde vid någon mellanlandning i Sverige använda en tumnagel av den skärpa och det tonläge han använder mot skurkregimer runt om i världen. Vad säger demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP)?

Läs mer här: ”Hemlighetsmakeri och levande döda kändisar

Hellefors kommun har gjort ett antal försök att få till en informationspolicy som talar om för de anställda vilka rättigheter och skyldigheter de har när det gäller att lämna uppgifter. Det tredje försöket är inte alls så tokigt. Kommuner som Söderhamn, Ljusdal med flera borde ta efter.

Informations- och kommunikationspolicy för Hällefors kommun

Nerikes Allehanda har följt och berättat om kommunens ambitioner.

 

Inför en föreläsning i Söderhamn härom veckan läste jag några av de Gävleborgs kommunernas informationsstrategier. Det var ingen munter läsning. Ingen av dem förmådde beskriva meddelarskyddet på ett korrekt sätt några nämnde den överhuvudtaget inte. Istället ständigt dessa uppmaningar att det var viktigt att sprida positiv information om verksamheten.

Hälsingetidningar bl.a. Ljusdals-Posten publicerade ett uppslag.