Mangadomen och censuren

Högsta domstolens utslag i det s.k. Mangafallet är naturligtvis något glädjas över. Främst för att den åtalade seriespecialisten, Simon Lundström, friades men också för att domstolen uppmärksammar och tillmäter vår förnämsta grundlag, regeringsformen, betydelse.

Det låter kanske något bissart men det hade varit bättre om HD sagt att det varit möjligt att fälla Lundströms för innehavet av den 39:e bilden med hänvisning till svenska lag. De övriga 38 bilderna han fälldes för i hovrätten anser justitieråden inte ha varit tillräckligt verklighetstrogna. Hade HD konstaterat att den svenska lagen räckt för en fällande dom vad gäller den 39:e bilden hade HD blivit tvungna att pröva målet mot Europakonventionen och Europadomstolens tolkning av artikeln om yttrandefrihet. Det hade varit intressant att få det svenska innehavsförbudet prövat mot Europakonventionen.

Eventuellt hade det lett till att han friats och att den svenska bestämmelsen som förbjuder innehav av teckningar överhuvdtaget, verklighetstrogna eller inte, förklarats ogiltig. Nu får vi nöja oss med en halvmesyr som förklarar att lagen behöver finjusteras men inte omprövas i grunden.

Jag har skrivit en artikel i Journalisten om domen läs här eller här.