Okategoriserade

You are currently browsing the archive for the Okategoriserade category.

Riksdagsstyrelsens majoritet har beslutat att lägga ned ”min” gamla tidning Riksdag & Departement. Sorgligt. Tidningen behövs för att upprätthålla den oftast tröttsamma men ibland euroforiska läsningen av offentliga utredningar, lagrådsremiss etc.

Jag har förståelse för att riksdagen inte anser sig vara en kompetent och engagerad tidningsägare. Men ska man frånträda ett ansvar som varit sedan 1939 när tidningen startade måste det ske snyggt. I Dagens media har jag presenterat en ide som borde intressera eller i varje fall kunna övervägas av en seriös ägare, om de nu inte redan gjort det. Läs här eller här Kritikstorm efter nedläggningen av R&D – Dagens Media.

Tags:

Har skrivit artikel för Dagens Juridik om socialministerns vision om insyn i vårdbolagen. Artikeln finns att läsa här och här.

Jag har skrivit en artikel i Advokaten om lagen som är tänkt att underlätta för medling vid avtalstvister. Istället för långdragna och kostsamma domstolsprocesser och skiljedomar är tanken att parterna genom medling i bästa fall kanske kan fortsätta sin affärsrelation. Artikeln finns att läsa här.

Expressen publicerar i dag ett intressant och innehållsrikt dokument om de s.k. Quickbreven, artikeln finns även här . Svenska Dagbladet har också publicerat en initierad artikel, eller läs här.

Den intensiva e-post kontakten mellan främst justitierådet Göran Lambertz, advokat Claes Borgström, förre åklagaren Christer van der Kwast och polismannen Seppo Penttinen vid polisen i Sundsvall reser frågor om gränsen mellan privat och offentlig verksamhet.

Först ska sägas att alla handlingar som finns på en myndighet inte är allmänna. På t.ex. regeringskansliet torde det finnas mängder med dokument och e-brev som berör partistrategiska frågor. Där finns också privata dokument och e-brev precis som på alla myndighet och andra allmänna organ. Dessa liksom ett antal andra former av handlingar är inte att betrakta som allmänna. En handling blir allmän först när den berör myndighetens verksamheten och när den inkommit eller upprättats på myndigheten. Sedan är det en annan fråga om uppgifterna i handlingen är offentliga eller skyddas av sekretess.

Det pågår ingen förundersökning mot Quick för mord, tvärtom har tre av de fällande domarna upphävts, och Göran Lambertz är att betrakta som en privatspanare. I denna sin egenskap har han sökt stöd och råd hos ett antal personer. De e-brev som han utväxlat genom och förvarat i Högsta Domstolens e-postsystem är inte av karaktären att han skrivit dem å tjänstens vägnar. De är därför att betrakta som ”privata” där. Sedan är det en annan fråga hur omdömesgillt det är att använda tjänsteadressen för sådana e-brev men det är mer en intern angelägenhet för den sista utposten i vårt rättssystem, Högsta Domstolen, att reda ut. Lambertz hade ingen skyldighet att ens ta ställning till om breven kunde lämnas ut. Att han sedan ändå gjorde det är en annan sak och vittnar om hans oräddhet och öppenhet. Några formella förbehåll för hur handlingarna sedan används kunde han därmed inte ställa.

Samma brev är också att betrakta som privata när de förvaras hos pensionären van der Kwast liksom hos advokat Claes Borgström. Men när det gäller e-breven till och från Seppo Penttinen hamnar frågan i ett annat ljus. Det han bidragit med är att betrakta som tjänsteutövning. Han är i tjänst och deltog i utredningen mot Quick. Hans insats i privatspaningen har också tydligen skett med polisledningens goda minne. En fråga som tornar upp är hur rimligt är det att polisresurser ställs till en privatspanares förfogande? Visst ska Penttinen och andra poliser serva allmänheten och medierna med uppgifter men frågan är i vilken omfattning som kan anses rimlig och om de överhuvdtaget ska utför nya utredningar på uppdrag av någon annan än sin arbetsgivare? Det gäller i synnerhet som ärendet lämnat polisstadiet för länge sedan och nu är föremål för domstolsprövning.

Enligt min uppfattning utgör de e-brev som inkommit till eller upprättats av Penttinen och förvaras hos polismyndigheten i Sundsvall allmänna handlingar. Därmed är de möjliga att begära ut. Hade det skett enligt denna den formella vägen och inte via privatpersonen Göran Lambertz är det mycket möjligt att polismyndigheten kunnat sekretessbelägga de nedsättande och insinuanta formuleringarna om Leif GW Persson. Underhållningsvärdet av e-breven hade då minskat något vilket kanske hade varit till gagn för själva sakfrågan.

Det har blivit vanligare att etablerade medier helt överlåter eller kompletterar sin egen kontroll av s.k. omodererade kommentarfält på sina webbplatser med extern hjälp. Det handlar alltså om de delar av webbplatserna där användarna kan skriva direkt utan att kommentaren granskas av någon på redaktionen för publiceringen.

Som jag ser det ligger det en fara i att den etiska diskussionen hamnar utanför redaktionen. Det juridiska ansvaret däremot, främst enligt lagen om elektroniska anslagstavlor, kan man inte avhända sig. Men det som riskerar att försvinna eller i vart fall tunnas ut är den egna kompetensen och vaksamheten vad gäller att bedöma vad som är brottsligt respektive oetiskt. Men, säger vän av ordning, besluten vad gäller vilken nivå som inläggen ska ha samt vad som ska tas bort permanent ligger kvar på redaktionen. Visst är det så och visst sitter etiken djupt i väggarna på många redaktioner men frågan är vad som händer på sikt när externa företag tar hand om den praktska kontrollen, för det är ur denna praktiska verklighet som erfarenheten växter fram och det skapas en känsla för vad som är etiskt försvarbart.

Feministiskt Perspektiv har funderat kring frågeställningarna och skrivit artiklar i frågan intervju i Feministiskt Perspektiv

På kultursidorna i dagens Expressen har jag ännu en artikel om HD:s halsbrytande resonemang om begreppen konst och verklighetstrogen. läs här eller här